Pratat en stund med den bästa ever     Och tittar på förra veckans Så Mycket Bättre. Kicki är underbar, snarkar sig igenom morgon-yogan   Gjorde en eldpuff förut ikväll i kaminen så att jag blev rädd. Såg inte att jag skruvat av hela korken på tändgelén och klämde till på flaskan så att det bara vällde ut över veden. JÄVLAR vilken puff det blev !!

Och nu blev det lite pinsamt............

  Ja vet inte men hon har kräkts i några dagar. Hon är ju inte ofta ute och tar råttor eller fåglar så jag är lite orolig. Men i höst har hon faktiskt tagit en och annan mus så man vet ju inte. Pontus undrade förra helgen när han sov här varför hon inte vill gå ut längre.....

Problemet med henne är att hon inte äter varken räkor, köttfärs, ost, grädde eller annat som man brukar kunna lura i katter medicin med. Och jag brukar ringa till vet och få frontline som man lägger mellan skulderbladen. Men var in till apoteket i Birsta när jag åkte från Timrå och köpte tabletter. 

Alla som någon gång har försökt att ensam hålla fast en katt och göra något som den inte vill, förstår att jag hade en riktig batalj nyss. Men jag överraskade/chockade henne och med lite brutalt våld så tror jag att jag lyckades trycka ner tabletten i svalget på henne innan jag nöp åt käkarna tills hon svalde. Jag hittar ingen tablett på golvet i alla fall. Och inga klösmärken fick jag heller.......Så nu håller jag tummarna att jag slipper ringa vet. före jul.

På apoteket så var det en ung tjej som stod i kassan. Hon surrade en massa om mat och avföring m.m och talade om hur jag skulle ge henne avmaskningen. Hon sa att hon jobbar på en djurklinik och blev lite orolig att jag inte ringer veterinär??Jag sa flera ggr att jag vet hur man ger avmaskning till djur och att jag har haft hunduppfödning/kennel och katter i 30 år så att jag vet vad jag ska göra eller inte. Och man ringer inte till vet det första man gör för att katten kräks några ggr. 

Kom nyss hem från Timrå. Har varit en så där himla mysig helg som man inte vill ska ta slut.   Men det gör det när man bor fem mil ifrån varandra. Konstigast är det att jag känner mig hemma i lägenheten Timrå. Trodde jag aldrig skulle hända, men har insett att om man vill få ut något av livet så måste man kunna ge efter och ändra sig till en viss del  Förutom foppatofflor, "bråttomskor" och joggingbyxor   

I´m so in love