Japp, nu rullar det på mot jul. Som vanligt så tänker man att...jag hinner. Och de sista dagarna stressar man halvt ihjäl sig. Men i fjol så gjorde jag uppror mot mig själv och klädde granen vid Lucia. Och det var helt underbart att slippa det natten före julafton. Har haft den traditionen ända sen jag flyttade hemifrån när jag var 16 år. Plus att skura golv, stryka dukar, pynta, slå in julklappar och griljera skinkan, göra färskost m.m Och dessutom alla djur...Hundar, katter, kor, hästar, höns, grisar, får.......dock inte alla samtidigt....och så killarna så klart. Förstår inte hur jag ens orkade vara vaken på julafton förr. 

För att inte tala om den julen X-et blev skjuten 2 dagar före julafton. Pontus var 11 månader och Jonas drygt 2 år. Då var det nära katastrof, men med snälla nära och kära som hjälpte mig så fixade jag det. Pojkarna sov middag och jag stod och kokade rörost när xxxxxx ringde och sa vad som hänt. Lite hysteriskt var det tills läkaren ringde från sjukhuset och sa att det skulle gå bra.....Jonas fick en chock när vi kom till sjukhuset och han såg pappa i sjukhus-sängen med alla slangar och fullt pådrag...

Det är historia nu men likafullt en livserfarenhet. Man ska vara rädd om varandra, man vet inte vad som händer i morgon. 

I går kväll blev det myskväll   Och när darling åkt hem så kom Lena och Benny och tog en fika. Fick hjälp att pumpa upp trycket i hydrofortanken också. Den skulle nog behöva bytas ut snart enligt mr X. Sen bar jag upp två lådor med ved och drog av is och snö från taket. Axlarna höll på att gå av kändes det som när takskrapan fastnade i snön och jag måste använda all styrka för att få loss isen under snön. Men nu kan jag sätta i kabeln till utegranen igen utan att vara rädd att den går sönder av trycket. 

Nu ska jag åka till Biggan en sväng och sen ikväll blir det grannsockna.