Ner till Västmarken i morse och att köra på Västmarksvägen var ingen höjdare. Sen när jag svängde in på vägen till Attmarby så var panikångest ett faktum ! Vägen var blank som en nyspolad skridskoplan. Och så är den knölig, kurvig och lutar åt olika håll så att ibland så gled jag i sidled. Skoltaxin stod vid Fastens, hade inte vågat sig på att fortsätta. Men jag var tvungen eftersom jag måste fodra djuren. Var sjöblöt i svett på ditvägen och gruvade mig för vägen tillbaks. När jag åkte hem så pratade jag med Hansa och han lovade att komma och sanda min uppfart. Han var där innan jag hade kommit hem ens. 

Ja sen vid tre var det dags igen för en ny skräckfärd till västra. När jag kom fram så var jag både skakis och heligt förbannad. Så jag ringde till Benny och bad honom ringa om sandningen. Till honom sa de att de hade sandat vid 10. Vilken kvalificerad lögn !! Då skrev jag på fb och fick typ som lite spydiga kommentarer. Bl.a av några riktiga gnällspikar när det gäller vår väg. Skulle ha velat se nån av dem köra på vägen det gällde.................Han som sandar sa att det inte var inringt till Svevia. Det ska Benny få ta med dem när de kommer hem eftersom det ju var det......

Jag åkte ut till Birsta/Timrå en sväng mellan sista passen och när jag var därute så kom jag på att jag skulle ringa själv till Svevia. Fick prata med den trevligaste mannen ever. Som sa att han som kör sandbilen hade sagt att de inte hade den vägen. Jag sa också att jag inte ville bråka. Han ställde lite frågor till mig och sen ringde han en gång till och frågade exakt vilken väg vi pratade om. Och när jag körde in på Attmarbyvägen vid 23-tiden, så var den så jäkla bra sandad !! Så jag ringde upp honom och tackade för hjälpen.  Och han skrattade och sa att det inte var så ofta nån gjorde det.