3 dygn och det är relativt lugnt i kenneln   .        

För 40 år sen var jag så jävla kär....men livet har villovägar och så tror jag att fan själv har ett finger med i spelet...Varför?  Och så helt plötsligt är du här nu, och ringer och surrar precis som förr...Och jag vet inte vilket ben jag ska stå på, vet inte riktigt om jag kan lita på mig själv eller dig :( och så har jag ju vakthundarna. Men den ene har ju övergivit skeppet nu...Du sa att jag var som en hal ål i Stockholm, fnissar för mig själv och tänker att det var jag ju. Om jag inte hade varit så jävla ordentlig då kanske hela mitt liv hade varit annorlunda.Jag ÄR en jävla FEGIS men.......kanske kan jag bli den stentuffa Anki igen??