Var och grattade 40-åringen efter Mjösundsvägen. Och när jag skulle hem så kände jag mig lite vilsen ett tag. Men när jag kom till Häljum/Bunsta så blev jag trygg   Retat mig hela dagen på saker som inte känns okej.......

Varför känns det så konstigt? 

Ja huga vad tiden går. Kommer ihåg det som igår när mamma sa åt mig att prata med min lillasyster då 14 år, och fråga om hon var gravid. Lite rultig men inte oroväckande rund. Mamma hade frågat men Åsa vägrade svara. Så jag satte mig på min säng med henne och lirkade ur henne hur det var ställt. Då var hon gravid i sjätte månaden och poff så kom gravidmagen. Kroppen och hjärnan kan verkligen samarbeta. Hon gick ur grundskolan i Nacksta och hade Peter med sig ibland i skolan. Och hon fixade både skolan och lillkillen.

Och nu fyller den lilla "olyckan" 40 år   

Så i em ska vi ut till Essvik och gratta honom. Kanske jag träffar min gamla jobbarkompis "Bylle" också som också bor där. Skulle vara kul och prata om gamla minnen från Teleförrådet...........

Ikväll ska jag (kanske) ut till grannsockna. Får väl höra sen om jag har tur    1 2 3....?? 

Livet är som ett pussel. En del pusselbitar passar inte in riktigt där man vill att de ska vara. Och det går inte att pressa in dem, hur gärna man än vill.......känner mig som en sån pusselbit ibland.