Sitter i min ensamhet och filosoferar. Förra helgen så träffade jag en gammal vän som jag umgicks med jättemycket för länge sen. Vi har inte alls träffats på många år men nu blev vi ståendes på ICA och prata om allt mellan himmel och jord. Hans fru blev sjuk och gick bort för ett antal år sen och jag blev singel helt plötsligt. Vi var helt överrens om att det inte spelar nån roll på vilket sätt man blivit ensam. Efter ett tag så försvinner de gamla vännerna en efter en.....både nära och kära, och du sitter där och har ingen alls........man är liksom inte med i gemenskapen längre och man känner sig obekväm när man ringer och vill prata en stund. Ändå tycker jag att jag är en ganska social person.

Vi har i alla fall bestämt att vi ska försöka hålla kontakten i fortsättnngen och ta en fika eller en prommis och surra bort nån stund då och då........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Irriterar mig som fan på lögner. Jag är ingen åsna.......... Och på skitstövlar............   ...