Sent i tisdags kom hon hit. Tjejen med Sune-Id. Otroligt duktig hund och en bra hundförare. Tufft som f*n blev det. Ett sök i snårig, buskig terräng och Sune jobbade snabbt och effektivt. Och jag trodde att jag skulle dö   Jag gick en bit efter dem som tur var, så att det inte hördes hur jag flåsade. Hade svårt att hänga med men är ju så jäkla tjurig så att jag vägrade visa att jag var helt slut. Stäng av känslor/trötthet/onda knän och bara gå kärring...........

Sune markerade färska spår men vi hittade ingen kattfröken.. Kände ändå ett visst lugn, vet inte varför. 

I kväll så fick jag ett meddelande från sierskan att Smulan ligger och trycker under en röd lada/uthus och inte vill gå hem. Och det finns ju några stycken häromkring............Jag vet inte om jag tror eller inte men har ändå lugnat mig lite, är inte hysterisk längre. Saknar min älskling enormt men vet att jag inte kan påverka ett jävla dugg. Och att gråta mig helt slut gör inte att hon kommer tillbaks. 

I går var Helene och jag till Birsta på en liten shoppingrunda men det var bara hon som shoppade. Jag lade undan ett par ECCO-sandaler till jobbet, som jag hämtade idag.

Ledig i morgon och det behöver jag verkligen nu. Ska sova ut i morgon bitti.....hoppas jag