Har en katt som på 13 år aldrig varit nere vid vägen. Men  igår kväll när jag kom hem så kom hon därifrån. Vaknade 03:30 av att hon förde ett himla oväsen. Hon typ ylade och buffade på den stängda kattluckan. Sa att hon inte fick gå ut och då brukar hon gå och lägga sig. Men nu var hon nästan hysterisk och fortsatte buffa på luckan som jag hade barrikaderat....och jamade skumt. Låg på mig en stund och satte sig i sovrumsfönstret...och ramlade ner. När klockan var halv sju orkade jag inte höra på oljudet så hon fick gå ut. Ångrade mig på en gång och gick ut för att kolla henne men hon var spårlöst försvunnen. Sökte överallt i en timme och hittade henne nere vid vägen. Bar upp henne och har suttit med henne i knät en halvtimme med tårarna rinnande och hon kurrar och verkar må gott. Men hon ser liten ut och trött på ögonen. Och sover nu på golvet i "Jonas" rum...Har ju bara henne kvar nu   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av lite olika orsaker. Men allt rullar väl på nästan som vanligt. Lite trött på att stötta och vara snäll, när det ändå inte uppskattas i slutändan........Funderar  också på om jag äntligen ska ta pension eller om jag ska kämpa på ett tag till....

Jamen äntligen!! Mormor har jag ju varit i 26 år....och nu äntligen är det dags att bli farmor                       ...