Om en halvtimme är det exakt en vecka sen jag stöp och justerade axeln. Lite bättre är det väl och det borde det ju vara också. Härligt väder och nu skulle jag ha gjort en massa pyssel om det var normalt. Ångestframkallande men åker och jobbar ist för då ser jag inte allt jag måste göra.
Av lite olika orsaker. Men allt rullar väl på nästan som vanligt. Lite trött på att
stötta och vara snäll, när det ändå inte uppskattas i slutändan........Funderar
också på om jag äntligen ska ta pension eller om jag ska kämpa på ett tag
till....