Härnösand var målet i går då. Synd bara att jag var helt slut efter fredagens och lördagens jobb. Var så trött så att jag satt och nickade med jämna mellanrum. H-E sa att jag skulle ha haft en ölburk i handen så hade det varit ok   

På hemvägen var vi och fikade hos bekanta utanför Härnösand. 

På tjafs om ingenting. Typ som litet världskrig.........?? Sen två timmar innan jag ska sluta ringer min avlösning för kvällen och är sjuk, och det finns ingen vikarie. Vill helst inte jobba 8 till 21.....Ringer chefen (som har semester) och ordinarie (som oxå har semester).....så det löser sig för i em/kväll. Och tills i morgon fixade jag vikarie. Puh.....det löser sig sa han som sket i bassängen   

Ja det tog det innan mamma fick ta plats vid pappas sida igen. I dag var vi till Bergsjö och satte ner urnan. 

Städat lite, plockat och tvättat sängkläderna. Sen blev det en sväng till Birsta. En snabbdejt med kärleken   och lite shopping. Ett överdrag till grillen, silicon till fönstren jag ska montera på rödhuset. Det kommer att bli ett spännande uppdrag, balanserandes på en stege ett par meter upp i luften. Men mitt motto är ju att ingen kommer ihåg en fegis   

Hämtade ut min hjärtmedicin också. Det stod i brevet från läkaren att eftersom jag har astma så kan jag få svårt att andas....och då ska jag kontakta vc......Ja hej nu kan jag inte andas..............Jag hatar verkligen att ta medicin och hemska tanke om jag måste äta den för alltid......  

Känner en "tjej" som för en månad sen blev friskförklarad från sin cancer. Som har kämpat tappert och alltid har ett leende över. Som har vuxna utflugna barn och barnbarn. Och som träffade the love of her life, och flyttade söderut till honom. Lyckan har liksom lyst som en sol...........Sen får han ett cancerbesked i påsk och nu finns han inte längre vid hennes sida. Finaste och goaste XXXXX, vad sorgligt. Nu är Hönan en ängel    Så ja, för en del är livet så orättvist.............