Ibland så känns det som om man mest är i vägen och till besvär.......

Bäcken nedanför mig som bara brukar porla neröver är som en lite å nu.

Ledsen........och allt känns tungt i dag. Men nu är hon begravd och då brukar det lugna sig känslomässigt. Ska fixa klart med matchkläderna som inte heller blev klart i går. Och så måste jag handla lite. Köra bil är bra terapi....

Jävulskt olycklig och ledsen för Smilla. Men ändå vet jag att det här var väntat och att jag har skjutit på ett för mig obehagligt beslut. Det blev enormt jobbigt att vara "närvarande" ikväll på jobbet. Och om jag ska vara ärlig(och det brukar jag vara) så vet jag inte om jag orkar med den här sortens jobb. Varken psykiskt eller fysiskt. Gråtit, sovit och kollat på TV om vart annat men hoppar i säng nu eftersom jag får hjälp med att begrava henne i morrn fm. 

I förmiddags så sträckte nog Tage ut tassen och kallade på Smilla. Och hon fick vandra över regnbågsbron....Så nu är de tillsammans igen     Det blev en tung dag. Men Pontus, Jonas och Emma kom till Matfors och var med när hon somnade in. Och de var jättegulliga hos distriktsveterinärerna. 

Smilla blev tvärdålig för en timme sen och kräks och kan knappt stå på benen. Så nu är bilen bäddad bak med lila täcke och vi har tid hos veterinären klockan 13:15. Hoppas att jag orkar att lyfta upp henne till bilen....Hela jag skakar och tårarna bara sprutar. Och så ska jag jobba ikväll...........Nu är det tungt