Jävulskt olycklig och ledsen för Smilla. Men ändå vet jag att det här var väntat och att jag har skjutit på ett för mig obehagligt beslut. Det blev enormt jobbigt att vara "närvarande" ikväll på jobbet. Och om jag ska vara ärlig(och det brukar jag vara) så vet jag inte om jag orkar med den här sortens jobb. Varken psykiskt eller fysiskt. Gråtit, sovit och kollat på TV om vart annat men hoppar i säng nu eftersom jag får hjälp med att begrava henne i morrn fm. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Av lite olika orsaker. Men allt rullar väl på nästan som vanligt. Lite trött på att stötta och vara snäll, när det ändå inte uppskattas i slutändan........Funderar  också på om jag äntligen ska ta pension eller om jag ska kämpa på ett tag till....

Jamen äntligen!! Mormor har jag ju varit i 26 år....och nu äntligen är det dags att bli farmor                       ...