Har fått den frågan några gånger. Vad är din magkänsla? Väljer att inte svara på den frågan.........

Tanken var att jag skulle ut och köra en stund med röjsågen. Men då blir jag så svettig och slut så att det nog är bättre att jag åker till Matfors och köper bensin till gräsklipparen först. 

Egentligen så har jag ingen lust med något av förslagen men det måste ju göras. Har så många måsten nu men det är tungjobbat när man måste göra allt själv. Och så protesterar ryggen väldigt bestämt idag........

Såg att Ulla har ringt också, så det är väl dags att väva en Petissa också, när jag nu ska ha tid med det. Har ju definitivt inte lust att sitta i vävstugan när det är vackert väder. Sommaren är för kort för att inte ta vara på de fina dagarna. 

Ja i kväll hade Stockvik bortamatch mot Sund på Flodbergs i Sundsbruk. För tio år sen så var det Pontus hemmaplan, då han spelade med Sund i några år. En otrolig gemenskap var det i den klubben.  Och när vi var till Dana Cup i Danmark, vilken upplevelse. Både för ungdomarna och vi föräldrar som åkte med. Vi var som en enda stor familj. Minnen som man verkligen kan se tillbaks på med glädje. 

Efter matchen åkte jag ut till kärleken en stund. Och när jag åkte hem så hade jag bestämt med Benny att han skulle ställa tvätten och trunken ute så att jag kunde svänga in och hämta grejorna. 

Jorå...rullar in på gården i Västmarken, kliver ur bilen och ska lyfter upp säcken. Har skitont i ryggen så det är lite stök att få upp den. Hörde inte att han kom ut på bron och så säger han ....hej. Och då skriker jag så att man skulle kunna tänka sig att alla grannar vaknar............

Men nu är det nog hopp i säng tror jag. 

Tycker om vattenmelon .......men tycker att kärnorna är lite äckliga.....Skulle önska att det fanns kärnfria i fler butiker.

Solen skiner från en klarblå himmel. Hoppas att det fortsätter så, har massor att göra ute nu. 

Pratade faktiskt i helgen med människor som typ inte gillar mig (eller som tycker att jag är som en böld i arslet).......och det var helt okej....i rätt sällskap.  Men snart har det gått två år och jag känner mig fortfarande som en utomjording. Passar helt enkelt inte in i gemenskapen. Det kommer aldrig att ändras och jag vet inte hur jag ska göra. Ska jag fortsätta att be om ursäkt för att jag finns till med ett leende?? Jag heter Anki men är "skogstrollet" eller New girl in town.......Får ju inte nån backup direkt...... Kul? Not......Det finns ju de som gillar mig för att jag är just den/vad jag är....Anki....