Sitter vid köksbordet och spelar musik (hög ljudnivå). Rätt som det är så skriker Lady till....och fortsätter yla på..Jag flög upp från stolen och ut till hallen där hon är. Var säker på att hon hade skitont nånstans. Men när jag kommer till köksdörren så står det en mörkklädd karl där. Hann inte se vem det var utan skrek så att jag hade kunnat skrämma liv i ett lik. Hej säger han och flinar......det var ju bara Andersson   Tur att han inte har dåligt hjärta....eller jag   

Men ibland så räcker det inte..............

Är ju inte less på livet i sig, utan bara som det rullar på just nu.....

Trött, slut i kroppen och less på livet.....Det är nu man ska ta sig i kragen eller??