Har plumsat omkring på skarsnön i tre dagar och letat min julgran. Idag var jag färdig att ge upp då den plötsligt stod där och glänste lite mer än de andra granarna runt den. Och nu är den min !! 

Sen var det ju Mias födelsedag och naturligtvis så började det att regna på em innan det var dags att åka till stan. Jag skulle hämta Pontus i Västmarken och Jonas i Korsta också. Jag åkte neröver och vägen var som en nyspolad skridskobana. Ont i magen och spänd som en fjäder tog jag mig till Lindsjö och militärförrådet. Där stannade jag och ringde Pontus och sa att jag var rädd att åka nerför oxbacken. Vi bestämde att jag skulle vända och åka hem igen. Det gjorde jag men när jag pratade med Jonas så sa han att bara jag kom till Lucksta så var det ju ok. Så jag stannade i Kvarnviken vid sågen, och där ringde jag till Svevia och frågade om det var nån sandbil på G. Och fick till svar att den var på väg. Samtidigt så kom Hansa och han höll med om att det var grishalt men sa att vägen över Lindsjö var bra sandad. Så jag vände och ringde till Jonas och sa det. Och Lindsjövägen var mycket riktigt skitbra sandad.....tills jag kom ut på stora vägen ner mot Sörfors. Blankis så att jag trodde jag skulle få hjärtslag. Pratade med Pontus i tfn hela vägen ner och körde typ 40-50. Vågade inte provbromsa ens.....Nästan nere vid Sörforsvallen så möter jag sandbilen. Den bara kryper fram trots att den har kedjor. Jag såg hur det blev spår i isen av kedjorna. Då fick jag panik när jag insåg hur hal vägen egentligen var. Men när jag kom ner till Lucksta så var det nog saltat. Och när jag åkte hemöver vid halv tio så låg jag efter sandbilen som vräkte på rätt så bra med sand tack och lov. 

Sweet dreams   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Håller tummarna allt jag kan......