Varit ute i flera dagar och grävt och klippt rent runt alla vinbärsbuskarna. Första året som jag var ensam fick jag hjälp att maskingräva och lägga nya rör för avrinningen från avloppet.All överbliven jord och sten blev som en lång vall mot buskarna. Jag har grävt en bit varje vår eftersom det är jättetungt. Brukar fundera hur många hundra kärror jag har rallat ensam....Men nu är det klart iaf. Och så fint så att jag kan köra med gräsklipparen ända ner på nersidan om buskarna. Och så har jag rensat och klippt bort massor så nu är jag rätt så nöjd ändå. Det straffar sig med jävulskt ont i handen, lederna och varenda muskel tror jag och igår när jag kom in så var jag alldeles blodig på armarna eftersom jag hade rivit mig på grenarna. Men det är det värt    . Nu ska jag ge mig på växthuset också innan det är dags för ny operation, för då är det 6 veckors "vila" igen. När man är ute och pular på så här så filosoferar man mycket, tankarna bara mal på liksom. Så less på att aldrig kunna göra saker utan att det blir ekonomisk katastrof . Känns ibland som att det inte finns nån mening med nånting och att det alltid är nån som är besviken på mig.  Mår nog inte så bra nu.........

Ha en bra dag