Nu är alla Hassel U:s matchkläder tvättade, sjukvårdsväskan rengjord och snart påfylld ur mitt eget apoteksförråd. Ifjol så bestämde jag mig för att aldrig mer ställa upp för HIF eftersom Jonas blev så illa behandlad av tränarna. Kallad till match efter match och fick spela på sin höjd de sista 5-10 minuterna. Jättekul att offra bensin till Fränsta,Holm m.m.när han fick sitta på bänken och de tog med de som varken hade tränat eller ens spelat fotboll på flera år, och han varit på varenda träning. Nu är det ett jäkla liv för att HIF har anmält två lag och därför ska jag tvätta, baka, fixa fiket,fylla sjukvårdsväskan m.m. för egna pengar precis som förr. Den som tvättar åt A-laget har ju betalt men äter man sig inte mätt så slickar man sig inte mätt heller......Och nu får Jonas spela fotboll igen och högerback där han hör hemma, med killar som respekterar honom för den han är.

Sen så har jag torkat golven o haft ute mattorna, bakat pain-riche Och tagit lite egentid i form av en riktigt skön prommis helt ensam. Rensat själen med andra ord.....  

I går var jag bort en sväng på kvällen och tittade på Melodifestivalen, sen for jag hem och gjorde pizzabullar.

Idag har det varit en rätt så lagom söndag. Gick en prommis med hundarna och Tage fick följa med för en gångs skull. Ojojoj...han uppförde sig som en hundvalp, drog och slamsade hela tiden. Han tänkte nog att det är bäst att passa på och busa när man inte vet om det blir nån fler prommis. Mr X och Lena var hit och hämtade ved åt Bengt, och sen fixade jag till lite mat.Ja sen så var det ju kväll igen så då tog jag och snodde ihop lite arraksbollar.

Vaknar på nätterna och är livrädd för operationen. Man ska vara som vanligt utåt och det är jäkligt krävande. All energi liksom sugs ur en och kvar blir en huvudvärk som tär. Hela tiden funderar man vad de kommer att hitta och ingen har man att ventilera oron med.Det är rätt tufft att få en månads obeskrivlig oro framför sig. Nu är klockan tjugo i fyra på morgonen och jag kan inte sova trots att jag är SÅ trött................Grabbarna Grus har stenkoll och läser av mams beteende........

I fjol så hade jag ett gruvligt jobb att laga taket på växthuset. Att stå på en vinglig stol i gruset och försöka få siliconsträngen på rätt ställe var tufft.Jag bytte ut glasskivorna mot kanalplast. I år så har ju snön tagit resterande glas plus några i väggarna. Plus att takprofilen har fått sig en rejäl duvning, och det är väl orsaken till de andra skadorna.

Ja men vad händer idag då....Det blåser så hårt så att jag har fått plumsa i djupsnö och hämta kanalplast som har blåst av taket !! Men nu har jag bestämt mig för att trotsa naturlagarna. Jag ska fixa det i år också. Ensam är stark !!

Satt mina frön idag.

Skulle fortsätta med fönstren i dag men det är ju inte bästa fönsterputsarväder.

Tar insidan på köksfönstret så jag kan sätta upp rena gardiner iaf och så ska jag sy gardiner till sovrummet.

Vart fan har räknaren till min blogg tagit vägen !! Borta helt plötsligt bara så där  

Sovit dåligt p.g.a huvudvärk fortfarande sen jag dunkade tinningen i spaden. Men trots det så känner jag mig så jäkla glad idag.......I hjärtat liksom, och jag är INTE kär eller nåt sånt fjant. Åker ner på byn en sväng och sen hem och dona med några av alla måsten som jag har på gång. En prommis med hundarna och fixa in lite ved. Sen börjar jag med projekt putsa fönster i vardagsrummet. Synd bara att jag inte har råd att lösa ut mina nya lila gardiner förrän om två veckor. Så det fick bli de vita sommarlängderna till dess :-)) Och så har jag borstat Smulan eftersom hon lossar så mycket hår. Blev lite förvånad eftersom hon tyckte att det var riktigt mysigt....

Fortsätter väl operation fönsterputs i morgon om arbetslusten är kvar... Just ja,på prommisen så träffade jag fröknarna Carlsson som var ute på en ridtur.

  Dagen började så himla bra. Sol,plusgrader och fågelsång. Sen åkte jag in till sjukhuset och glädjen övergick till skräck. Golvet liksom for undan när jag blev akut inbokad för operation. Hoppas att det inte blir samtidigt som valpningen bara.....  Varför kan de inte lyssna på vad man säger utan det ska ta flera månader och tre läkare innan man blir tagen på allvar. Sköterskan som svarade mig att "Här får du ingen tid om du inte är så sjuk att du åker ambulans, utan ring vårdcentralen" skulle jag vilja veta vem det var....Läkaren idag tyckte att det var väldigt oproffsigt bemötande eftersom jag borde ha fått en tid direkt....Som tur var så råkade jag stöta på min fd svägerska när jag gick därifrån så jag fick prata av mig och lugna ner mig innan jag hämtade Pontus.  Ja,ja, hoppas att det är sol i morgon så förtränger man eländet en stund   See you.