Vaknar på nätterna och är livrädd för operationen. Man ska vara som vanligt utåt och det är jäkligt krävande. All energi liksom sugs ur en och kvar blir en huvudvärk som tär. Hela tiden funderar man vad de kommer att hitta och ingen har man att ventilera oron med.Det är rätt tufft att få en månads obeskrivlig oro framför sig. Nu är klockan tjugo i fyra på morgonen och jag kan inte sova trots att jag är SÅ trött................Grabbarna Grus har stenkoll och läser av mams beteende........